Forskning, framförallt "klimatforskning" är inte mycket att lita på
VISSTE DU ATT FORSKNING OFTA ÄR RENA BEDRÄGERIER? LÄS OCH LÄR:
Epistemologi och etik har konstaterat att det finns tre typer av forskning:
- Verklig forskning, när forskaren formulerar en förutsättningslös fråga och letar svar systematiskt.
- Låtsasforskning, ”fake”, som samlar och presenterar uppgifter men utan någon seriös metodik.
- Blufforskning, ”sham”, när man låter det svar man vill ha bestämma metod och redovisning.
”Fake” och ”sham”-forskning kan vara tekniskt korrekta, att forskaren angett parametrar.
Detta innebär dock inte att forskningen är etiskt korrekt, vanligtvis tvärtom.
”Fake” och ”sham”-forskning genomförs vanligtvis när forskaren mer eller mindre uppsåtligt vill missleda andra via sin ”forskning”.
Inom så kallad ”klimatforskning” är en stor del av forskningsrapporterna ”fake” och ”sham”, eller urusel kompetens, vilket illustreras tydligt via nedan svenska kontrollforskningsprojekt.
I verkligheten finns det inga klimatförändringsforskare eftersom detta är ett fullständigt omöjligt forskningsfält, universum går inte att avgränsa.
Rockström, IPCC och andra som uttalar sig om klimatförändringar i framtiden är helt enkelt charlataner, förr kallades dessa bondfångare eller domedagsprofeter, med specialiteten att grundlura ”nyttiga idioter”.
Seriösa klimatforskare forskar inom mycket, mycket avgränsade områden, mäter t ex trädgränsens förändring under 100 år eller historisk statistik om t ex skogsbränder har ökat eller minskat i t ex USA eller i Australien, under 100 år osv.
Forskare på Rise gjord en enkel kontroll av 100 olika forskares LCA-rapporter om elbilen Nissan Leafs CO2-utsläpp, forskarna har redovisat väldigt olika slutresultat. Av denna rapport framgår att merparten av all klimatforskningen är rena sagor:
”Elbilen Nissan Leaf kan släppa ut mellan 13 och 243 gram koldioxid per kilometer, beroende på hur man räknar. En livscykelanalys är ett kraftfullt verktyg, men kan visa nästan vad som helst”
Självklart var de verkliga utsläppen minst 243 g/km, eftersom de klimataktivistiska forskarna av olika skäl vill visa låga värden ”fake” och ”sham”.
För att t ex, få höjda anslag, vänsterideologi, betalda uppdrag etc, utelämnar de uppsåtligt utsläppskällor.
(Vilket i praktiken innebär att man kan påstå och ”forska fram” vilka resultat man vill.)
Detta man kan göra i en vetenskaplig rapport, om man inledningsvis specificerat parametrarna/definitionerna, men merparten klimatforskare tycks vilja grundlura okunniga massmedier, som t ex SVT.
Det är däremot inte så lätt att fantisera ihop obefintliga utsläppskällor i en LCA utan att detta omedelbart skulle kritiseras och uppmärksammas, av detta skäl är högsta värdet 243 g/km det enda trovärdiga.
Om dessa 100 forskares rapporter skulle ha använts i en metarapports ”medelvärde” om t ex 121 gram, liknande FN/IPCC-politiska uttalanden, vet man med säkerhet att resultatet, koncensus, blir ett garanterat felaktigt vetenskapligt värde.
FN/IPCC grundlurar helt enkelt alla okunniga med en hemkokt illaluktande soppa.
100 forskare fick alla olika koldioxidvärden när de kollade samma väldigt enkla objekt, el-bilen Nissan Leaf.
När det gäller världens mest komplicerade objekt, atmosfären/universum, påstår vissa forskare, samt det politiska FN/IPCC, att man fixat en koncensus om exakt hur, och hur mycket mänskliga utsläpp i atmosfären koldioxid inverkar.
Man är också överens om att koldioxiden är farligt för klimatet, trots att det mesta pekar på motsatsen.
Hur naiv är det tillåtet att vara, om man nu inte föredrar att kalla sig en ”nyttig idiot”.
Efter att ha skolstrejkat uppmanar Greta: ”lyssna på forskningen”, vilken av de 100 forskarna, som alla fick olika resultat, vill Greta att vi skall lyssna på?
Tro aldrig på forskning förrän du själv läst och kontrollerat den enskilda forskningsrapporten noga. Det finns fler än en miljard rapporter och alla är olika.
Människor med vanligt bondförnuft tror naturligtvis inte ett ord på FN/IPCC:s politiska uttalanden och larmrapporter, dessa är per definition alltid felaktiga.
Självklart finns det seriösa trovärdiga forskare, tyvärr blir dessa allt färre.
Man oroas över att de seriösa, verkliga forskarna inte höjer rösten, inte kritiserar den kraftigt ökande strömmen av junk science.
Förklaringen kan vara att man inte vågar, i rädsla att förlora forskningsanslag, vilket vidimeras av att numera skall t ex ”genus” och annat strunt ingå i forskning, som ett tvång.
Vad säger andra än jag om forskning?
The Lancet chef, världen främsta expert på forskares oseriösa beteende säger:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Referentgranskning :
”Ett misstag är naturligtvis att tro att referentgranskning skulle vara något mer än ett grovt sätt att avgöra acceptansen för - inte giltigheten av - en ny upptäckt.
Redaktörer såväl som forskare vidhåller referentgranskningens centrala betydelse.
Vi presenterar referentgranskning för allmänheten som vore det en närmast helig process som bidrar till att göra vetenskapen till vår mest objektiva metod att söka sanningen.
Men vi vet att referentgranskningen är partisk, orättvis, oansvarig, ofullständig, enkel att bemöta och manipulera, ofta kränkande, oftast okunnig, ibland dum, och inte sällan felaktig”